Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammel blef gammal och grå, och allting på
honom kroknade. Fingrarna blefvo krokiga af gikt
och reumatism, ryggen kröktes af samma sjuka, och
näsan tunnades af, så att äfven hon såg krokigare
ut, än när lotsen hade kött i ansiktet. Nu var
Sammel inte heller lots längre, och hvad han lefde
af, vete fåglarna. Han sköt väl en säl ibland och
låg ute på fiske, lotsade litet smått, när det blef
fråga om oprickade farvatten, där ingen annan ville
åtaga sig ansvaret. Det var alltsammans, och det
räckte ju inte långt. Men det fick lof att räcka.
Ty har man inte, hvad man behöfver, får man låta
behofven rätta sig efter, hvad man har. Och
Sammel tyckte som så, att det han själf fick nöja sig
med, kunde duga åt de andra.
Men hans hustru delade icke denna mannens
uppfattning. Hon fruktade icke längre sin man,
den skräck, Hilma en gång fått i blodet, hade länge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
