Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den nötta stenen, som låg framför trappan, kring
hvilken syrenbuskarna sträckte sina bara grenar, där
barken nyss börjat mjukna för regn och sol.
Inne i det stora köket, där kärl och tallrikar,
rena och mångtaliga voro ställda på hyllorna, och
där den stora potatisgrytan på den öppna spisen
kokade öfver elden, satt Håkans hustru, den
rund-kindade Margareta och väntade på, att potatisen skulle
bli kokt, så att hon fick plats för fläsket. Ensam
satt hon därinne, ty det var söndag, och allt
tjänstfolket hade fått låna vagnen med unghästarna för
att fara till kyrkan, som deras tur var. Ensam
gick hon där, och äfven på hennes välmående,
godsinta ansikte med den kraftiga näsan och de lifliga
ögonen, hvilka i hennes ungdom varit vackra nog
och dårat flera än Håkan, som till sist fastnade,
syntes det, att något osedvanligt var å färde, och
att detta gifvit äfven den duktiga bondkvinnan något
särskildt att tänka på.
När mannen trädde in, låtsade den kloka hustrun
emellertid icke om, att hennes tankar varit lika
upptagna som hans egna. Att hennes gubbe gått ut
på söndagsmorgonen för att få tänka i ro, visste
hon mycket väl. Att han tänkt just på det, hvilket
hon själf önskade skulle sysselsätta honom, visste
hon också. Genom tjugu års sammanlefnad i
arbete och bekymmer, trefnad och glädje, stora och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
