Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt, då lät jag dig inte veta mer, än att jag tyckte,
vi borde göra så, därför att den, som har, får
hjälpa den, som inte har. Eljest blir det ingen,
som ger hjälp i världen, och ingen, som får. Men
när jag fått min vilja fram i detta, då har du gjort
mig mer glad nu, än du nå’nsin förr kunnat göra
mig, alltsedan vi en gång höllo bröllop.
Margareta småskrattade litet och såg förlägen
ut öfver det ovanliga i, att hon påminde om något
sådant. Så försökte hon att slå bort detta intryck,
såg Håkan i ögonen och fortsatte:
— Ja ja, det är länge sen nu. Men du ska
veta, att alla dessa år har det varit mig en svår
sorg, att vi aldrig kunnat få några barn. Om det
berott på dig eller på mig, det vet ingen. Men
för mig har det varit som en olycka och en skam
också. Många modiga tårar grät jag för den saken
under de första åren och sedan också för rästen.
Aldrig tyckte jag, att jag kunde tala om sådant med
dig, och aldrig skulle jag ha gjort det heller, hade
du inte nu gifvit mig det barn, som jag önskat
mig. Mitt blir det ändå, om det så är födt af en
annan. Men jag har inte bedt dig bara af
barmhärtighet, utan därför att ett barn kunde jag inte
längre afvara, och det är nog ingen riktig kvinna,
som kan. Nu vet du det, Håkan, och nu är det
inte mer att säga om den saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
