Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då förstod Margareta alltsammans.
— Har de varit så svåra emot dig? sade hon,
lade bort tröjan, som hon redan börjat taga hand
om, tog gossen i knät och tröstade honom.
Från den dagen fick Per en sådan kärlek för
moster, att han icke visste, hur väl han ville henne,
och aldrig var han nöjdare, än när han fick gå
med henne och hålla henne i hand. Den lifliga
och raska bondhustrun, som arbetade så rappt och
aldrig tycktes behöfva sitta stilla och hvila, blef
för gossen icke blott en mor, utan också ett exempel.
Mycket sällan förmanade hon honom. Men
Margareta hade ett sätt att göra sig åtlydd, som
verkade bättre än ord. Häpen öfver allt det nya, i
hvilket han kommit in, gick Per och undrade för
sig själf, hur det kan vara, att somliga ska ha det
så bra, medan andra knappt få, hvad de behöfva.
En gång strax han kommit i huset, stod han och
såg sig fundersamt omkring, som om han grubblat
öfver något. Mostern märkte det och frågade:
— Hvad grundar du på, Per?
— Jag undrar på, hur allting här kan vara
så rent, sade gossen.
— Det är, för att här finns ordning, svarade
mostern. Och därförutan trifs ingenting.
— Men den, som ingenting har, inte maten
en gång, kan den också hålla ordning? frågade Per.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
