Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast ett par gånger, när Per satt inne, såg den
gamle upp, och hans blick blef orolig.
— Är du ensam här? sade han. Hvar är
moster?
Då ropade Per sakta på mostern, och
Margareta kom in. Håkan vände då hufvudet och
såg på hustrun, som om han velat tala, och oron
i anletsdragen slätades bort. Men han sade intet,
endast slöt ögonen och låg stilla och orörlig som
förut. Margareta gled ut igen, och Per satt åter
ensam med sina tankar, grubblande öfver, hvad
oron i denna trötta blick kunde betyda.
Några timmar senare dog Håkan, och när det
skedde, hade Per åter kommit in i rummet. Ensam
satt han därinne på nytt, och det var han, som
fick bedja mostern komma in för att se, att allt
var slut.
— Nu är det bara du och jag på gården, sade
mostern. Det är väl, att Håkan lät mig få dig.
För första gången kom Per vid dessa ord att
tänka på, att det var mostern, han kunde tacka för,
att han nu fick egen gård, och att morbrodern
kanske aldrig önskat honom i sons ställe. Det
kändes underligt för honom att tänka på detta, nu
när han stod där och betraktade den döde, som
ingenting mer kunde säga honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
