Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var väl så stark som den gamles. Att känna en
stark vilja öfver sig, var emellertid just den
tillvaro, i hvilken Margareta alltid befunnit sig bäst;
så länge hon kände den, trifdes hon, och arbetade
gjorde hon alltid. Därförutan kunde hon inte
lefva. Allting blef emellertid annorlunda, och så
länge Per och moster voro ensamma, var
Margareta nöjd med allt, som det var. Emedan hon
aldrig fått heta mor, hade hennes man, som aldrig
hörde annat än moster om hustrun, också börjat
kalla henne så. Moster sade Per, och moster sade
både drängar och pigor, som seden varit hos
bondfolk mellan matmor och tjänare. Småningom
började äfven främmande att säga moster, på så sätt
kom hennes namn ur bruk, och Margareta blef
hela bygdens moster. Att hon hette Margareta,
därpå tänkte hvarken kända eller okända längre.
Hon var och blef moster på Utängen, samväxt
som hon var med gården, och allt hvad dit hörde.
Endast en gång om året erinrade man sig mosters
namn, och det var på Margaretadagen, den tjugonde
juli. Då kommo bekanta från när och fjärran, så
lång dagen var, och trakterades med kaffe och annat,
både vått och torrt. Så hade det varit, så länge
Håkan lefde, och den seden höll sig, så länge
Margareta gick uppe och kunde taga emot. Ty moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
