Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu blifvit gjorda, icke till. Då hade gården ingen
skuld, och då fanns heller intet att betala af. Per
räknade upp alltsammans, som det nu hopat sig
öfver dem, han gjorde det ännu värre, än det var,
och för första gången lät han moster se, att ibland
hade också han sina stunder af oro. Men han
visade också, att just fartyget var, hvad han
be-höfde för att få allting att gå.
— Man måste se framåt, sade Per, och våga
något. Ska man lefva af jorden, blir det
ingenting till sist, och att bara gå och skörda, hvad
andra sått, det kan inte jag. Då trifs jag inte.
Dag för dag talade Per om detta med den
gamla, och den gången fick han tala länge. Ty
djupt satt minnet i moster, att Håkan varit emot
denna tanke på fartyget. Men ju längre Per talade
med henne, och ju oftare han kom tillbaka till sitt,
desto mera tog som vanligt hans unga vilja
herraväldet öfver hennes gamla. När moster blef ensam
med sig själf, ringde alla Pers ord i hennes öron,
och ju oftare hon hörde dem, desto större blef
den makt, som de fingo öfver hennes sinne. Håkan
var så långt borta nu. Honom kunde hon icke
höra. Men Per kunde hon höra, hon hörde
honom, både när han talade vid henne och efteråt,
och för Per hade moster den underliga kärlek, som
ofruktsamma kvinnor få, när de på gamla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
