Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var på hösten, och när våren kom, låg
Per Ekbergs skuta i god hamn inne i viken
nedanför gärdet. Den var brun i skrofvet, med en svart
ring ofvanför och hvita ränder, som skilde från
det bruna och gick ofvanför den svarta ringen.
Nya fina segel hade den också, och i aktern stod,
måladt med hvita bokstäfver, namnet Margareta.
Detta var det minsta, han kunde göra för moster,
tyckte Per.
Den sommarn blef emellertid icke mycken
seglats af. Ty Per gick i giftastankar, och när en
man gör det, blir icke mycket annat gjordt, minst
då af sådant, som faller utom de gamla vanorna.
Kärleken kom emellertid icke öfver Per i en
handvändning, icke heller kan man säga, att han länge
gick och betänkte sig. Flickan var dotter till en
välmående bonde med många barn, och Per hade
sett henne ofta. Hon bodde i Svalbols by, som
låg inåt landet, på andra sidan skogen, och hennes
namn var Tekla. Många gånger hade Per dansat
med henne, och i dansen sökte han henne gärna,
därför att hon dansade bra.
Så hände en afton i slutet af juni, att Per
mötte henne, där hans egna gärden sluttade ned
mot sjön. Hon hade varit borta på besök och
ämnade sig hem. Emedan det var lång väg att
20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
