Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Hemåt bär det - XIX. Den afbrutna dansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett jemnt haf. Sådant var det sätt på hvilket
båtsmannen färdades. Ganska olika voro dock hans
tankar, mot dem han skulle hyst ombord på ett
örlogsfartyg, och om någon ogillade att kamelen
liknades vid ett skepp, så var det båtsmannen Bill
vid detta tillfälle.
»Stopp!» ropade han så snart kamelen börjat
öka farten. »Mina verktyg gå sönder! hvad tänker
du på, din best? stopp, stopp! F—n ta’ dig, här
är bäst att dra in seglen. Hvart d—n tar du vägen?
Ni skrattar, ni unga gentlemen, men det här är inte
att skratta åt, skall jag säga er. Dunder och
granater! Jag kan inte hålla henne i rätt kurs. Hallo!
nu far hon af med mig!»
Djuret började påskynda sitt lopp med fördubblad
fart, som om det haft någon särskild orsak
dertill.
Samtidigt dermed hördes från kamelen ett
besynnerligt ljud, ett slags fnysning, till hvilket
ryttaren icke kunde hafva gifvit anledning.
Kamelen hade redan ett försprång af hundra
alnar, men sedan djuret upphäft skriet, blef
afståndet hastigt ännu större, och inom några få
sekunder sågo de förvånade midshipmännen endast
skuggan af en kamel med en båtsman på ryggen,
upplösande sig i otydliga konturer, tills alltsammans
totalt försvann bakom sandkullarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
