Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Ett besynnerligt djur - XXVII. Verkan af skrattet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle väl knappt kunna emotstå ett förenadt anfall
af England, Skottland och Irland, och detta djur,
som svängde sig utmed sadeln, från dess ena ända
till den andra, likt pendeln i ett ur, var kanhända
något öfvernaturligt väsende, som väl ändå skulle
låta våra modiga midshipmän passera.
Innan gossarne hunnit tillräckligt nära, att kunna
bestämma om djuret tillhörde denna eller en annan
verld, gick kreaturet sina färde, lemnande den
ifrågavarande passagen fri, så att de obesvärade kunde
fortsätta sin färd.
Djuret försvann dock icke förrän det afgifvit
en salut, som lemnade våra gossar i ett ännu större
tvifvel om dess verkliga karakter.
Det var ett högljudt skratt, snarlikt en dåres
hånskratt. Sedan de hört detta, kunde de icke
komma från den tanken, att hvad de hade sett
antingen var satan sjelf eller en af hans ethiopiska
drabanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
