- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
91

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. En besynnerlig strid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett sådant emottagande, blef alldeles öfverraskad
deraf, och satt några sekunder synbarligen obeslutsam.

Hastigt tycktes hans vrede nå sådan höjd, att
han icke längre var herre öfver sina rörelser och,
förande bössan till axeln, sigtade han på Harry
Blount, hvilken varit den förste som visat
motstånd.

Röken från bössans mynning insvepte den
unge sjömannen i moln, men midt genom dessa moln
hördes en klar röst ropa: »Bom!»

»Gud vare lofvad!» utropade Terence och
Colin i ett andedrag; »nu hafva vi honom i vårt våld!
Han kan icke ladda igen! Låt oss med ens rusa på
honom ! Ohoj!»

Och med detta sjömansrop till uppmuntran
rusade de tre midshipmännen med blottade huggare
på en gång emot kamelen.

Araben, gammal som han var, visade inga
tecken till ålderdomssvaghet. Tvärtom egde han en
tigerkatts vighet, och dertill hade han fattat det
bestämda beslutet att fortsätta den strid han börjat,
oaktadt hans motståndare till antal voro honom
öfverlägsna. Efter att hafva aflossat sitt skott, hade
han kastat det onyttiga vapnet till marken och i
stället fattat en lång krokig sabel, med hvilken han
började hugga omkring sig åt alla håll.

Sålunda beväpnad egde han en fördel framför
sina angripare; ty under det han kunde nå dem
med ett hastigt hugg, kunde de med sina korta
huggare icke komma honom tillräckligt nära, utan
stor fara att få sina armar eller hufvuden tvärt
afhuggna.

Vid stridens början hade våra äfventyrare icke
beräknat den ointagliga position, som deras
motståndare innehade. Men de märkte snart, att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free