Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIII. En dag af dödsångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det ersatte honom en hel dags undergånget
lidande.
»Ah! master Harry,» sade han, »det är först nu
som vi lärt att lefva, fastän jag en gång i natt trodde
att vi höllo på att lära oss dö. Aldrig i min tid
skall jag äta förrän jag blir hungrig,» tillade han,
vändande sig till Terence; »är det inte ett präktigt
lif och är ni inte riktigt säll?»
»Det är den bästa mat man kan äta,» svarade
Terence; »och det enda felet är, att det icke finnes
tillräckligt deraf.»
»Då kan du få hvad jag lemnat af min del,»
sade Colin, »ty jag kan icke säga att det är
synnerligen godt.»
Harry, Terence och båtsmannen stirrade på
den unge skotten med det största uttryck af oro
och förvåning. Ehuru ringa den lott af sangleh
varit, som blifvit tilldelad Colin, hade han dock icke
ätit hälften deraf.
»Hvad går åt er, kära master Colly?» utropade
Bill med en röst som uttryckte både fruktan och
deltagande. »Om ni inte äter så dör ni.»
»Jag mår fullkomligt väl,» svarade Colin, »jag
har fått nog och någon af er kan taga det jag
lemnat.»
Fastän Colins tre följeslagare icke mer än till
hälften tillfredsställt sin hunger, vägrade de alla att
begagna sig af Colins tillbud, i hopp att han snart
skulle återfå sin appetit och äta sjelf.
Den njutning de hade erfarit vid att förtära
den lilla portion de fått, gjorde det omöjligt för
dem att förklara Colins uppförande. Hans
återhållsamhet gjorde dem oroliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
