Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Bill på post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bill, reste han sig långsanit upp. Nu såg Bill att
det icke var vakten, utan den svarte sheiken!
Den gamle örlogsmannen kände sig aldrig i
sitt lif räddare, än i närvarande stund. Han tänkte
först att aflossa pistolen och springa till douaren,
men då kom den tanken för honom, att han skulle
blifva skjuten i samma ögonblick han reste sig upp,
och fruktan gjorde honom orörlig.
Golah kom allt närmare och närmare. Bill
såg redan sabeln upplyftad. Då vände Bill hastigt
mynningen af sin stora pistol emot den svarte
sheiken, tryckte af och sprang i samma ögonblick upp
på fötterna.
Det blef en stark döfvande smäll, åtföljd af ett
vildt förtviflans skri.
Bill stannade icke för att iakttaga verkan af
sitt skott, utan sprang så fort benen kunde bära
honom emot lägret, som allaredan var i rörelse.
Araberna sprungo fram och tillbaka, i en
förfärlig villervalla, skrikande af fruktan.
Ibland dessa rop hördes, åt det håll hvarifrån
båtsmannen flytt, en stark röst ropa: »Muley! Muley!»
»Detta är Golahs röst!» utropade kroomannen
på arabiska. »Han ropar på sin son -— Muley är
hans namn!»
»De ämna anfalla douaren,» skrek arabsheiken.
Araberna rusade hit och dit, blandande sina
skrik med slafvarnes tjut, under det qvinnorna och
barnen äfvenledes skreko, hundarne skällde, hästarne
gnäggade och äfven de lugna kamelerna läto höra
att de voro uppskrämda.
Golahs två hustrur togo sina barn med sig,
och skyndade i villervallan från lägret, samt
undkommo i mörkret obemärkta.
De hade hört rösten af deras barns fader, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
