- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
212

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIV. En annan hvit slaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarta som jag, då I här blifvit brända af solen i
fyratiotre år, som jag.»

»Hvad!» utropade Terence; »har ni så lång tid
varit en slaf i Sahara? Om så är, Gud hjelpe oss!
Hvad hopp hafva vi att någonsin blifva fria?»

Den unge irländaren talade med en ton af
förtviflan.

»Ganska liten utsigt, min gosse,» svarade den
sjuke; »men för mig finnes det nu ett tillfälle att
blifva fri, om ni och edra kamrater icke
tillintetgöra det. För Guds skull, säg icke dessa araber
hvilka narrar de äro som berga ballasten! Om I
gören det, skola de med all säkerhet döda mig, ty
det är mitt verk. Jag har inbillat dem att
stenarna äro dyrbara, så att de måtte föra dem till ett
ställe der jag kan fly från dem. Det är det enda
hopp jag under åratal haft; gören det icke om intet,
såvida I sätten något värde på en landsmans lif!»

Genom vidare samtal med mannen, förnummo
våra slafgossar att han hade lidit skeppsbrott på
kusten många år förut och sedan alltjemt försökt
att blifva transporterad till något ställe der han
kunde blifva friköpt. Han sade sig hafva färdats
fram och tillbaka öfver öknen fyratio eller femtio
gånger, och att han icke tillhört mindre än femtio
herrar!

»Jag har varit med dessa karlar endast några
få veckor,» sade han, »och då vi lyckligtvis kommo
denna vägen, kunde jag säga hvar det sjunkna
skeppet låg, ty jag såg dess förmast sticka upp ur
vattnet. Skeppet innehade ballast, och
besättningen hade förmodligen lyckats undkomma i sina
båtar, utan att hafva blifvit upptäckta. Det var det
första fartyg mina herrar påträffat utan last, och de
ville icke tro annat än att stenarne utgjorde lasten
och måste vara af värde, — hvarför skulle man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free