- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
231

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXVIII. Arbeta eller dö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sade Colin, till svar på Jims uppmaningar att de
skulle förblifva ståndaktiga. »Framtiden ligger i
Guds hand, och oss rörer endast det närvarande.
Vi böra lofva hvad som helst, om vi dermed kunna
skaffa oss föda.»

»Jag tro så också nu,» sade kroomannen, »vi
svälta död, vi icke blifva slafvar till någon.»

»De skola icke helt och hållet svälta ihjel oss,»
sade Jim. »Jag har sagt er att dertill äro vi för
dyrbara. Om vi icke arbeta, skola de sälja oss,
och vi kunna komma till Mogador. Arbeta vi,
måste vi stanna här i många år. Jag ber er på det
högsta, att I hafven tålamod ännu en dag.»

»Jag kan icke,» svarade en.

»Icke heller jag!» utropade en annan.

»Låt oss först få något att äta, och sedan med
våld bemäktiga oss friheten,» sade Terence. »Jag
tror att om jag endast hade en dryck vatten skulle
jag kunna piska upp alla araber i verlden.»

»Det skulle jag också,» sade Colin.

»Och jag med,» tillade Harry Blount.

Bill hade sjunkit ned på golfvet, knappt
medveten om hvad de andra sade; men då han hörde
ordet vatten, upprepade han det, mumlande i en hes
hviskning: »Vatten! vatten!»

Båtsmannen och de tre ynglingarne instämde
i ropet, hvarpå alla, så högljudt som deras förtorkade
strupar det tilläto, ropade: »Vatten! vatten!»

Araberna brydde sig synbarligen icke om dessa
rop, men de lockade många af byns eller stadens
barn till gethusdörren, omkring hvilken de
skockade sig, lyssnande med mycket nöje.

Under en lång natt af obeskrifliga qval, hördes
från gethuset ropen: »vatten! vatten!» ofta förnyas,
och för hvarje gång blefvo ropen svagare och mera
bönfallande.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free