Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXXX. Mohrisk rättvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guvernören tyst i två eller tre minuter. Derpå
vände lian sig till Bo Muzem, sägande:
»Fick ni af edra kamrater er del af de
penningar, som de erhöllo för slafvarne?»
»De erbjödo mig en del,» svarade köpmannen,
»men jag ville icke emottaga den.»
»Har ni, eller edra kamrater, af mannen der
emottagit tolf hästar och trettio dollars?»
Efter något betänkande svarade Bo Muzem
nekande.
»Slafvarne tillhöra mohren, Rais Mourad, som
utbetalt penningarne för dem,» sade guvernören,
»och de skola icke tagas från honom här. Aflägsnen
eder.»
Alla gingo sin väg, och boskapshandlaren
mumlade några ord om att det icke fanns någon
rättvisa i Marocco för fattiga araber.
Rais Mourad gaf befallning åt sin svit att
bereda sig till afresa, och just som de voro färdiga
dertill, bad han Bo Muzem att följa sig utom
stadens murar.
Köpmannen samtyckte med vilkor att hans vän
Mahommed, boskapshandlaren, skulle följa honom.
Ett eget leende drog sig öfver Rais Mourads
ansigte, då han biföll denna begäran.
Boskapshandlaren, som var glad att få ett nytt
tillfälle att fullfölja sina påståenden, följde gerna
med.
Då de kommit utom stadsportarne sade Rais
Mourad med beskyddande ton till Bo Muzem:
»Min goda vän, ni har blifvit bedragen. Om
ni tagit dessa kristna slafvar till Swearah, som ni
lofvade att göra, skulle ni fått betaldt för dem allt
hvad ni rimligtvis kunnat begära. Jag bor i Swearah
och nödgades för angelägna affärers skull göra
en lång resa till södern. På min återresa träffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
