- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
278

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXXXI. Judarnes hopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ung häst, som lefvat i öknens slätter och var ovan
vid bergstigarne.

Medan de andra hästarne gingo ganska varligt,
stannade Harrys tvärt och ville icke gå vidare.

På ett sådant ställe har en ryttare stora skäl
att frukta hvarje excentrisk rörelse af det djur han
rider; och Harry ämnade just att stiga af, då hans
häst började att stryka baklänges.

Den unge engelsmannen red efter sina kamrater
och var i hack och häl följd af mohrerna. Den,
som red närmast efter Harry fruktade för sin egen
säkerhet, och gaf den bångstyriga hästen ett slag
med bössan, för att tvinga honom framåt. I samma
ögonblick hängde bakbenen på det dåraktiga djuret
öfver kanten på brådjupet, medan kroppen och
ryttaren, som fasthöll sig vid hästens hals, höll
motbalansen.

Hästen gjorde en häftig rörelse för att undvika
att falla ned. Med nosen och framfötterna tätt
utmed stigen, stretade han förgäfves att komma upp.

I detta ögonblick beslöt Harry att göra ett
förtvifladt försök att frälsa sitt lif.

Fattande tag i hästens öron ryckte han sig upp
och satte ena foten på brådjupets kant i samma
ögonblick som djuret släppte sitt fäste.

I nästa ögonblick låg det olyckliga djuret i
hafvet och dess kropp slog emot vattnet med ett doft
ljud, som om lifvet allaredan hade flytt.

Den återstående delen af stigen tillryggalades
utan någon svårighet, och sedan alla kommit väl
öfver, lyckönskades Harry af sina följeslagare att
hafva undkommit den hotande faran.

Ynglingen förblef stum. Hans själ var alltför
full af tacksamhet emot Gud, att han kunde gifva
akt på hvad menniskor sade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free