Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan äro dylika dimmor (omgifvande det klara
med en krans af blånad) naturens och den sanna
tillvarelsens tafla. Det är endast dåliga och i
grunden orimliga konstalster, som småningom vant
de litterära ibland menniskorna, att i
dramatiska kompositioner ej vilja se annat än
dialogiserade afhandlingar — äfvenså i episka skildringar
ej heller annat än afhandlingar — hvilka, såsom
sådana, böra sluta i sin uppgifts lösning, i det
blott klara. Att afhandla har jag äfven någon
gång försökt, men kommer aldrig att göra det i
konst.
"Men", inföll herr Hugo, "i hvad sensation står
då du, när det är fråga om konst? jag tycker du
föraktar deri icke det prosaiska, såsom vi kalla
det — det lägre — det —"
Jag? — sade Richard — jag står till hälften
darrande inför de omätliga taflor, som äro lifvets;
jag ser hurudant det är i olika hjertan, själar och
sinnen, och jag aftecknar hvad jag ser. Också det
triviala vågar icke jag försmå att skildra: men kommer
någon gång en himmelsk blomma i min famn, så
förlåt mig om jag afmålar henne med mera glädje och
täckhet; förlåt mig att mitt hjertas nerv spritter
dervid. Icke har jag gjort ödemarkerna och kärren.
I städade kamrar, i de godes museum, i böcker
och vers synas de ej mycket till: men gå ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
