Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffar, så tycker också jag, när jag beser honom,
att han dervid icke uppförde sig fullkomligt
resonnabelt. Likväl hafva flere menniskor, än han,
både i fordna och sednare tider, uppfört sig i
många stycken så, att, såvida man förutsätter
dem hafva gått till väga med fullkomlig
besinning, så vet man icke hvad man skall tänka om
dem. Men jag undrar, när menniskor hafva
handlat med en så alldeles full besinning? Filosofer ej
alltid; verldsmenniskor ej ofta; vagabonder sällan.
Skola de då skildras sådane, som de icke äro? —
Jag vill icke tala om mitt lilla artisteri; men, herr
Hugo, lät oss tänka på konsten i sin stora
sanning; månne ej en teckning af menniskan, der hon
uppträdde rentaf rimlig, skulle vara en af de
orimligaste teckningar? En blandning af godt
omdöme, tycke, vidskepelse, — en sådan eller dylik
blandning, månne icke den i rätt många fall
bestämmer våra handlingar; men icke alltid
förnuftet ensamt? Det är också ur menniskohistorien
bekant, att när en person brutit sönder sin
karakters första och länge beträdda stråt, såsom
don Juan här gjort, blir hela förhållandet
vacklande och omdömet bizarrt, stundom öfverklokt,
stundom enfaldigt. Det är vanligt, i synnerhet i
de katholska länderna, att syndare, som göra bot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
