Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orätt gjordt, som om han vid ett annat tillfälle
skulle vilja skildra en klar, besinningsfull,
renhjertad man, men låta honom bära sig åt, som
irrade han på don Juans vis i det nyss
afskuddade brottets halftöcken, och ej sällan stötte sitt
hufvud emot labyrintens väggar?
Den uppkastade frågan, huruvida don Juan
haft för afsigt, att hans son skulle finna döden
genom den målade taflan, kan jag i sanning icke
upplysa. Stycket sjelf visar hvarken detta såsom
åsyftadt för sonens räkning, eller såsom en
påräknad penitens för fadren. Men, hvad stycket
visar, är, att don Juan, med erfarenhet af allt
det bittra jorden erbjuder såväl i sitt sköna, som
fula, vid Ramidos fall känner en högsint glädje
öfver att få se honom skiljas härifrån: en glädje,
öfverensstämmande med hvarje christens tillåtliga
känsla. För öfrigt är det ett oändligt misstag,
om man tror mig genom don Juan, lik en
personifierad afhandling, hafva velat uppställa
idealet af en botfärdig syndare, eller dermed anvisa,
hvad menniskan, såsom en sådan, bör göra för
att göra rätt. Underrättelser i denna väg
tillhöra, som hvar man vet, helt andra
framställningar, än konstens. Don Juan må hafva gjort
mer eller mindre väl, så var han i alla fall en
person att afteckna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
