Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkomna än vidare kunna fortgå i uppfinningar, utan
gräns. Han dröjer der med så mycket sannare
tillfredsställelse, som han på detta sätt egentligen
bildas — han blir sjelf Verket — i stället att
för ögonen hafva ett redan bildadt verk att
betrakta. Han icke blott läser poesi — han blir
poesi; och, såsom väckt till verksamhet i sin egen
inbildnings verld, är han der äfven poet (ποιητής,
görare, frambringare). Efter detta skrifsätt äro
författaren och hans läsare två samverkande
faktorer till det arbete, som utföres. Och verket
sjelf — som på papperet, der det ligger för
ögonen, icke kan anses färdigt mer än till det, i
bokstäfverna befintliga, artistiska anslaget — blir
oupphörligt mer och mer färdigt genom läsarne. Och
emedan desse under tidernas lopp blifva fler och
fler, så kan man säga, att författarens arbete
sålunda ständigt allt vidare fortfar att förfärdigas,
så länge verlden står. Innebär det ej en
outtömlighet, en viss evighet, som icke saknar interesse?
Det första skrifsättet, det direkta, det
sjelfuttömda, har andra fördelar. Det bildar verk,
som redan äro färdiga för läsarens ögon och
således existera oberoende af honom. Men de hafva
emot sig, hvad allt färdigt och fulländadt har,
nemligen att vara slut. Och, liksom de äro
oberoende af läsaren, så händer ock, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
