Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ὃν οἱ θεοὶ φιλοῦσιν ἀποθνῄσκει νέος ("den, som
Gudarne älska, dör i sin ungdom"); och visst är,
att Azouras efter döden kom i ett bättre sällskap,
än hon kunde hafva fått i Stockholm. Så
ungefär, herr Hugo, var min egentliga sensation vid
denna omtalade slutscen; jag kan ej beskrifva hur
glad och säll jag var derunder; de sexton
musköternas fejade pipor glänste för min anblick
som strålar, nästan lika klara, som sjelfva
solklotet — den glänsande kulan på spetsen af Solna
kyrktorn. Förlåt mig! förlåt mig! jag är sådan,
jag kan icke annat.
På det öfriga granna och förnäma
herrskapet, som utgjorde ståten i Solna skog, tänkte jag
alltför litet. Likasom de i sjelfva verket och ur
sina åsigter icke menade det ringaste ondt med
hela sin plan, så menade också jag lika litet ondt
med dem, då jag aftecknade dem. De voro
kulisser. Jag kan icke säga, att jag så mycket
hållit utaf dem; men visst är, att jag ännu icke haft
tid att hata dem. Jag begriper icke hvad jag
med allt detta har att göra. Jo, säger man, hela
tillställningen är icke rimlig. Verkligen? jag har
icke kommit att tänka derpå. Jag upptecknade
hvad som stod för min imagination, och jag kan
fullt ut nöja mig med det svar, som redan
blifvit föreslaget för min räkning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
