- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
4

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De kostliga fruntimmerna!. En sann historia från "den gamla, goda tiden".I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Inte behöfver jag ta någon alls – – –

– Prata persilja och kantnagga kaffekoppar är
ingen konst. Men annars vet väl du lika bra som
jag, att det aldrig har funnits och inte finns och inte
i eviga tider kommer att finnas ett fruntimmer, som
inte vill gifta sig, när bara den rätte kommer.

– Den rätte, ja! Där sa du ett sant ord. Mor
brukade alltid säga: »En lär aldrig känna en karl i
grund och botten, förrän en är gift med honom, och
då är det jagu så dags!» Hon hade fått försöka det,
stackaren. Mellan far och henne var det så rart,
innan de blefvo gifta, så en kan inte säga hur hett
det var. »Han kunde ätit upp mig,» sa mor ibland.
»Det var nästan synd att han inte gjorde det!» sa
hon och suckade. »Då hade pinan inte blifvit så
lång!»

– Ja, det har jag hört hundra gånger nu – – –

– På äldre dar bara gnatade och traggade och
kältade han på henne och rände efter andra, så han
gjorde sig till ett spektakel för hela häradet. Och
ändå skötte han sitt arbete, och det kunde gå hela år
som han inte smakte en droppe starkt, så det kunde
han inte skylla på. Men han var alldeles utledsen på
mor och gitte inte se åt henne, därför att hon blef
gammal och ful och vissen af det myckna besväret
med alla oss ungar.

– Så tror du, att jag skulle bli likadan?

– Inte kan jag veta, hur du skulle kunna bli?
Det första, en minns i lifvet, sitter djupast och fastast
– det går aldrig bort, du Jesper.

– Men du vet, att jag håller dig så innerligt kär.

– Så sa far också till mor – innan han hade
fått henne.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sockerpu/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free