Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur »Fiffens» tös fick fästman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Prschpmm! fräste tösen och blef eldröd i hela
synen.
— Nånå! Det kan du ju inte hjälpa, sa gubben
småleende. Gamla bli vi alla — det är så världens
lopp. Men vet du: det vore så godt att du gifte dig!
— Tack så mycket! När ingen vill ha mig! Jag
kan då väl inte heller gå ut och öfverfalla någon
heller? Hva?! Det är så lätt att säga: du skulle
— men göra det!
— Nä, det förstås. Men du — — du ser alltid
så sur ut.
— Säg mig, hvarför skulle jag se söt ut?
— Hm — nänä. Vi få lof att fundera ut
något, du. Du känner ju Kristoffer Andreasson på
nummer fyrtioett?
— Den gamle gnidaren?
— Ja.
— Trefligare karlar har jag sett.
— Men inte fått.
— Ja, det är nägu inte mitt fel.
— Vill du ha honom?
— Det vore alltid bättre än inte — åtminstone
sluppe man då höra systrarnas speglosor om
»förstfödslorätt» och »glasberg» och allt så’nt. Men vill
han ha mig — han vill nog inte ha någon annan än
sig själf?
— Ja, det är det vi ska ta reda på. Vill han
inte, så kan han få göra det ändå.
— Inte kunna vi väl tvinga människan?
— Han kan tas med konst.
— Det begriper jag inte.
— Hvad behöfs det också? Gå du bara och
kläd dig i det bästa du har och se inte arg och sur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
