Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Därför var hon blek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så utskämd bland sina likamän, att knappt någon
brydde sig om att umgås med honom.
Nu vet du hur det är, att om inte en kvinna har
andras aktning, mister hon snart sin mans. Och det
finnes ingen kärlek, som varar i längden, om andra
spotta på den. Så gick det med Esbjörn också. Ingen
ville hälsa på honom bara för att slippa tala med
henne, och tog han henne med på ett gille, fick hon
sitta som en pestsmittad. Så började han fara till
sta’n, där ingen brydde sig om hurudan kvinna han
hade hemma, bara han bjöd friskt och gick gladeligen
i borgen.
Så begynte hemmanet gå vind för våg, kreaturen
vansköttes och han blef ett kräk, helst sedan det började
glunkas om att Lotta hade besynnerliga historier
för sig än med en och än med en annan och lät bägge
pojkarna både fara illa och dras med smuts och ohyra.
Snart var hatet mot henne riktigt djupt hos alla. Och
han betraktades som en schajas, som inte kunde hålla
henne i tukt. Det var nära att de skulle tagit från
honom nämndemansbefattningen.
— Så dog hon i behaglig tid då.
— Hon gjorde så, ja, det gjorde hon. Men vet
du, hur hon dog?
— Hur hon dog?! Det veta ju alla människor:
hon föll i ån en natt.
— Ja, hon gjorde det. Men den, som dref henne
dit — det var jag.
— Människa! Hvad säger du?
— Spring inte din väg — jag rörde henne inte
med ett finger. Men på bron mötte jag henne en
natt och jag ställde mig framför henne och såg på
henne. Hvad jag så sa, när jag kunde få tungans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
