- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
47

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Därför var hon blek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, men jag satte mig till domare i Guds
stad och ställe. Jag gjorde det därför att jag allt
fortfarande hade Esbjörn kär, inte som förr, men jag
höll af honom som ett kärt minne, och det gjorde
mig ondt att det skulle befläckas.

Nå, han upprättade sig och fick åter allas aktning.
Vi ha aldrig talt ett ord samman, han och jag,
sedan den natten annat än ett »goddag» eller »godnatt»
på ett gille.

— Men att ni inte blefven ett efter hennes död?

— Åh, jag skulle aldrig kunnat. Och han trodde
att jag alltjämt var lika hatfull och hämndgirig, kan
jag förstå. Men har jag talt om så mycket, kan jag
ju tala om en sak till. Det var ju dåligt med hans
ställning, när hon gick bort, och det dröjde länge innan
han kom på säkra ben igen. Därför är det jag,
som har låtit bägge hans pojkar studera, så att den
ene nu är prästvigd och den andre får sitta ting. Det
har gått genom prosten, och om Esbjörn nå’nsin hade
en aning om hvem det var eller om pojkarna veta
något, känner inte jag. Kanske prosten sa något till
honom, när han var hemma och gaf honom nattvarden
på sotsängen. I alla fall har jag sökt rädda alla
tre, och var jag för hård den natten, så mente jag
väl, och jag tror att jag har försonat det efter bästa
förmåga. Jag tycker jag är inte rädd för domedag
ändå.

Nu har jag bara hans pojkar att lefva för. Nu,
se’n han är borta, skall jag tala om alltsammans för
dem, och de skola få ett hem här hos mig — det
gamla göra de sig nog helst af med. Och efter min
död ska de ha allt mitt — mer kan jag inte göra.

Nå, tycker du att jag är en mörderska?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sockerpu/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free