Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En pojke för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snackades vid en lång stund. När de så kommo in,
såg jag, att allt var klart dem emellan.
När så Harald gick ut efter en flaska vin, hviskade
jag till henne: »Nåå? Tycker du riktigt om
honom? Han har alltid varit en pojke för sig. Men
när en kommer riktigt underfund med honom, är där
guld på hjärtegrunden.»
Då tog hon mig om halsen. Och hennes ögon
tindrade, när hon sa:
— Nej, han är en pojke för mig.
Så på eftermiddagen kommo kyrkovärden och
hans kvinna och systern. Och så blef allting aftaladt.
Men roligt var det att se, hur glad Harald var,
och hur de två unga sågo på hvarandra.
När de skulle resa, sa Ingrid:
— Nu åker jag hem, och velocipeden kan bli
här. Jag får väl börja på att bli stadig nu ändtligen,
om jag ska bli din lilla gumma.
— Det var snällt af dig — jag hade ändå varit
orolig för att du skulle råkat ut för någon olycka:
blifvit öfverkörd eller vält öfver en sten.
— Nu törs jag inte heller: jag får väl vara rädd
om min blifvande mans hustru! sa den lilla tjyfungen
och tog Harald om halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
