Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man ska ritas af. Bilder från fotografiens barndomsår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Gör dig inte till ett spektakel – karlen såg
så hygglig ut.
– Han kan ju ha krut i fickorna – du är ett
sådant godtroget lif, Erland!
– Sitten stilla och praten inte! sa fotografen.
– Rätt som det är, smäller det! Herren välsigne
och bevare – – – kved Ingeborg.
– Var nu ingen höna, tös! Bry sig inte om
henne, herrn! Hon har aldrig varit »afdagatagen»
förr! sa Erland i hastigheten.
Fotografen vred sig för att inte brista i skratt.
Sådant var han vand vid på den tiden.
– Sitten nu stilla! Andas först riktigt! Nu:
ett, två, tre –
Det dröjde både länge och väl. Ingeborg såg på
den vackra mamsellen, så att hon till slut såg sju solar.
– Seså, tack! Nu är det gjordt, sa karlen och
försvann.
– Det var i elfte timmen! stönade Ingeborg.
Hade det dröjt en kvart till, hade jag dånat – usch,
allting vill vända sig i mig.
– Det är nog inte bättre med honom därinne,
hviskade Erland. Hör så det plaskar – han badar
nog vatten på pannan. Jojo, så’nt frestar. Hvem vet
hvad han läser för trolldom?
– Bara vi inte få igen det på sotsängen! suckade
Ingeborg.
Dörren öppnades och karlen kom ut med en glasbit
i handen.
– Utmärkt! Fruntimrets krusiga hår står så
stiligt.
– Jag kände också, hur det reste sig på hjässan,
sa Ingeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
