Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärker, att ett och samma isstycke skiftar
och ändrar färg, i mån af åskådarens
olika synepunkt [1]. Han har funnit en och
samma is förändrad från klart till blått, till
grönt. Isens ålder torde ock förtjena ett
rum i denna fråga. Då färgade isstycken
smälta och å nyo frysa till is, får denna
is hvit färg. Det har ock synts mig
märkeligt, att isen, som i Martens tid, hade
den täckaste blå färg, vid Spitsbergen,
fanns 103 år derefter af Phipps prålande
med den vackraste gröna Emerauds färg.
Ännu märkeligare är den omständighet,
att denna is gemenligen icke finnes
vara salt. Man har länge vetat, att den
smälta Polarisen gifver ett sött vatn, som
kan drickas, så framt man undantager
några vissa stycken, som, genom vågornas
svallande, upfylt de på stamisen befinteliga
sprickor och pipigheter. Wood nyttjade
redan 1675 smält isvatn till dryck för des
besättning, och Frobisher redan 97 år för
honom. Äfven Weimouth och flere Hr.
Forster anmärker derföre, att Hr.
Pringle rögt mycken okunnighet, då han
uphögt Cap. Cook, såsom förste upfinnaren
af detta medel emot vatn brist [2]. Cap.
Cook nyttjade ock verkeligen sådant isvatn
åt sitt folk, och man kan deraf endast lära,
att bägge Polernes isar i denna del äro
af en lika egenskap. Vatnet är klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
