Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hinner fram iband isen, desto klarare och
vackrare blir himmelen. De Pagès såg i
dessa trakter ingen molnfläck på himla-hvalfvet.
Vid grannskap af land, der meteorer
falla, förhåller sig luften på annat sätt. Den
smältande snön och isens dunster måste
nödvändigt upfylla luftkretfen med tökn, som
afbryter den behageliga klarhet himmelen
der gemenligen antager. Phipps såg ofta
moln fläckar. Ellis märkte en tjock men
låg dimma följa isen [1]. Jakman klagar
öfver tökn vid des Polresa år 1580. James
fann vid Cap Desolation en tjock och
stinkande dimma, och under des vinterläge
förorsakade de vid synkretsen stockade
dunster, att den upgående solen och
månen visade sig i en aflång skapnad. Phipps
fann töknet vid Spitsbergen ökas med
isen; tjockt om mornarne, men gemenligen
skingradt om dagen. Kring Beringssundet
sväfvar mycken dimma. Äfven finnes
tökn vid Grönland till sådan myckenhet,
att det fryser till piggar, hvilka lägga sig
på vatnet och utgöra en hinna, lik spinnelvåf.
Likväl är af erfarenheten beftyrkt, att
denna dimma alt mera och mera aftager
emot Polerna [2], samt att den klara tiden
vida öfverträffar den tökniga. När man
dertill lägger sommarens behageliga nätter,
uplyfte af en sol, som hela Junius och
Julius icke sänker sig under horizonten, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
