Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora Hafvet kunde stundom för mist och
mörker ingen fara väjas på 10 alnar. Man
seglade derföre på vinst och förlust, med
kall blod bland tusende isberg så sorglöst,
som skulle ett rent farvatn varit för
handen. Solen uplyste väl då och då dessa
bedröfliga trakter, men med en vid
Norra Polen okänd sparsamhet. Ehuru solen
äfven der vid 68 parallelen borde hela
natten visa sig öfver synkretsen, så kunde hon
dock icke en enda gång ses för de emot
aftnarne upstigande dunster, ehuru ännu
midnatten var ljus. Månen, som vid Norra
Polen nästan oafbrutit meddelar sina lånta
strålar, tyckes indraga sitt sken vid den
Södra. Den tökna der herrskar är icke
allenast förfärande med des mörker, utan
ock vådelig med des fuktighet, som fäster
sig vid tackel och rånåckar och ofta fryser
till isklumpar af 24 lods vigt, hvilka, af egen
tyngd, vid minsta väderkast losna, nedfalla och
hota de på däck arbetande sjömäns hufvud.
Sådane exempel äro väl icke aldeles okände
vid Norra Polen. De Pagès har der
anmärkt, att istappar af töknet tillskapas vid
rå och tackel [1], men hvarken af den
storlek eller fara, som blifvit af en Forster
anteknad under des Polresa åt Söder.
Såsom den Norra Polen har sitt Norrsken,
så har ock den Södra sitt Södersken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
