Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gleb Aleksejev: Ingen återvändo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serbiska stationen vid de av kriget raserade broarna
inte frågade efter hans och Manjetjkas pass, då han
undersökte deras saker. »Ni ska känna er som hemma
här», hade han sagt med ett vänligt leende.
Länge hade han stått i kupéfönstret. Sönderskjutna
städer, nedbrända byar, fält, som inte plöjts upp
med plogar, utan med granater flögo förbi, och
han hade lovat sig själv att skänka all sin
återstående kraft för återuppbyggandet av
broderlandet... Men han blev tvungen att sälja skosnören
i Sarajevo, och till och med av
grönsaksaffären i Ragusa blev det ingenting av. Broderlandet
hade ingen användning för honom... Manjetjka, som
var språkkunnig, föreslog, att de skulle resa till
västern, till Berlin, Paris, kulturmänniskorna... Ack,
vilket oförlåtligt fel! Nu förstod han, att han inte
hade behövt resa någonstans, utan borde ha stannat i
Ryssland. Än en gång uppleva den röda terrorn och
sedan resa till Kaluga...
De begåvo sig till Wien. Manjetjka gav lektioner
i franska, och han hängde hela dagarna på
konsulaten, i Röda-korskommissionerna, i föreningarna för
hjälp åt flyktingar, tiggande, åberopande sig på sin
överstetitel. Med avsky mindes han, hur han
förnedrat sig för dessa känslolösa människor, dessa
tjuvar, som gjorde lukrativa affärer på
nödhjälpsarbetet. Av det understöd, han fick, öppnade han
en »bandagefabrik», men de ryska bandagen hade
ingen åtgång. Då försökte han sig på svenskt
knäckebröd, men brödet fingo de för det mesta äta själva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
