Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ilja Ehrenburg: Den gamle buntmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
IL JA EHRENBURG
ögon lyser glädjen. Men Sjechtel fortsätter att draga
sig tillbaka mot fönstret.
— Du vill fly? Försök inte!
Sjechtel har en enda tanke: han måste komma.3
fram till fönstret. Han tänker icke en gång på
flykt. För vem skulle han fly? För döden — den
narren? Är den kanske bittrare än den svalnande
ålderdomen bland fällar och löjen? Nej, döden är
ljuv och lätt. Men kan en gammal jude dö med;
otvagna händer? Kan han räcka gud handen, om den
är nedsölad av livet? Från barndomsåren vilade den
stränga lagen tungt på Sjechtel, och nu tänker han
på den sista föreskriften.
Genom fönstret silar gryningens smutsgråa ljus. i
Talgfärgade moln ha betäckt himlen, och ljuset är
torftigt i den utplundrade staden, där fattigdomen är
allenarådande. Fönstren äro immiga. Sakta glida någral
droppar nedför glaset, gråa och tarvliga, som all fär&
denna timme. Sjechtel ryggar tillbaka mot fönstret!
Han vill uträtta sin sista plikt. Segraren hånskrattar,l
Den idioten kommer väl att sticka ut huvudet genoms
fönstret och ropa på hjälp, som om någon skulli|
kunna hjälpa honom! Där nere äro bara segrarens!
dystra vänner, lik, skräp, dun från uppsprättade var
och kuddar, spegelskärvor — den första nattens verk.|
Då Sjechtel kommer fram till fönstret, trycker han
handflatorna mot det tårade glaset. Han gnider den
ena handen mot den andra och ler. Han har fullgjort!
allt, den stränga lagen föreskriver — han kan räcka|
gud en ren hand. Och Sjechtel säger vänligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
