Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som med all sin kraft försökte försvara sin egen
barndom, ett listigt svar åt flickan:
— Det är en myt, Maja, sade han. En myt. Allt
detta har hänt för så länge sedan, att ingen riktigt
vet, om det är sant eller inte. Sov gott, mitt barn.
V
Ovädret hade lagt sig. Molnen hade försvunnit
bakom horisonten, och den tunna månen steg upp
över havet. De fuktiga jasminbuskarna voro
översållade av välluktande briljanter.
Adrian Adrianovitj somnade på den gamla
turkiska divanen, som han använde till säng. Brasan
slocknade. Genom fönstret trängde månens svala
ljus in i rummet. Drömmen närmade sig alltmer
den gamle på divanen. Den vidrörde täcket, vidrörde
kudden, den snuddade vid det gråa skägget, och
Adrian Adrianovitj sov redan. Han såg ett
sädesfält, som på samma gång var ett hav. Över det
bredde sig ett bevingat moln, som en slängkappa!
Och plötsligt sköt en blixt ned ur molnen. Han
hörde ett hemskt åskdån och ett förfärligt skrik.
Adrian Adrianovitj slog upp ögonen. Maja stod
vid den öppna spisen i bara linnet, badande i
tårar, skälvande som en jasminbuske. Bakom henne
stod Aglaja, ännu blekare än på dagen. Den lille
Remus skrek på moderns arm. I dörren stod Afanasij
och skakade i bara skjortan.
— Vad har hänt, vad har hänt? frågade Adrian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:02:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sovjet14/0080.html
