Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Mongoliet — ett vilt, glädjelöst djur. Klipporna
— djur. Vattnet — djur. Till och med fjärilarna
försöka stickas?
Det är svårt att komma underfund med kirgisen.
Man säger, att han går klädd i skinn, liknar kinesen
och har slagit sig ned långt bort från ryssarna,
bortom öknen Nor-Kaj. Och man säger också, att
han tänker draga vidare, bortom Kina och Indien,
till blåa, okända riken.
Irtisjkirgiserna, som skyndat undan ryssarnas krig,
voro grannar till bönderna. Kirgisernas hjärta är
som bekant glasartat, genomskinligt — man kan se
tvärsigenom det. De hade begivit sig till Mongoliet
utan brådska och tagit med sig djur, barn. Till och
med sina sjuka.
Men ryssarna hade obarmhärtigt jagats dit av de
vita. De voro kraftiga, friska bönder. Bland
klipporna och skrevorna kvarlämnades de odugliga och
svaga — några dogo, några dödades. Familjerna,
redskapen och boskapen föllo i de vitas händer.
Ilskna som vargar på våren voro bönderna, där de
lågo i sina tält och tänkte på åkrarna och Irtisj.
De voro ett femtiotal. Sergej Selivanov var ledaren.
Denna grupp av den röda armén kallades också
kamrat Selivanovs bondeavdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
