Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
VSEVOLOD IVANOV
— Människor!
Det stämde — längst bort i fjärran rördes dammoln
upp.
— Det är väl kirgiser.
Man tvistade. Drevisenin sade, att de voiro långt
borta och inte kunde vara i närheten, av det ryska
lägret, medan Afanasij Petrovitj påstod, att det måste
vara kirgiser. Dammet var kirgisiskt à» tjockt.
Då dammolnen kommo närmare, voro alla ense:
r, — Okänt folk...
På sina herrars röster förstodo hästarna — något
främmande närmade sig med vinden. De spetsade
öronen och lade sig ned utan tillsägelse.
Bland klipporna voro de gråa och gula
hästkropparna hjälplösa och löjliga med sina ben, smala som
gärdsgårdsstörar. Liksom skamsna slöto hästarna sina
stora, förskräckta ögon och flåsade andfått.
Selivanov och Afanasij Petrovitj lågo hopkrupna
för att inte synas. Afanasij Petrovitj grät och ryckte
oupphörligt på näsan. För att vara lugn placerade
Selivanov honom alltid bredvid sig — barngråten
förnöjde det tunga bondhjärtat.
Dammolnet rullade framåt på vägen. Hjulen
skramlade, överröstande varandra, och som damm yrde
de långa, svarta manarna i bogträna.
Selivanov sade bestämt:
— Ryssar!
Och han kallade till sig Drevisenin.
De sutto i en flätad, ny vagn — två — i mössor
med röd bård. Man såg inte deras ansikten för
dammet. De simmade liksom i ett gult nystan. Bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
