Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAN FYRA PA NATTEN 113
ju själv kallat mig för bracka. Det är också så —
ni är en örn och jag en sparv.
Jag visste nog, vad hon ville och varför hon
ville det. Hon hade tröttnat på »revolutionens röda
peppar», och nu önskade hon sig något annat, som
var mindre starkt — hon ville ha »borgargrädde».
Undra på det. En tjugusexårig flicka, och vad hade
hon! Några böcker på bordet och Karl Marx på
väggen. För en man är det lättare att vara ensam,
värre för en kvinna. Kvinnan tycker om att ha det
varmt och hemtrevligt som en katt, och det är mycket
värre för henne än för oss att vara utan ömhet.
— Men ni är verkligen en obetydlig människa.
— Ja, sade jag, verkligen.
— En intetsägande människa.
Då blev jag arg.
— Fast intetsägande så vill jag ändå inte gifta
mig med er.
Hon skrattade.
— Men ni har tänder ändå.
— Ja, och det inte så dåliga.
— A, sådant skräp... barn, familj, giftermål...
— För den ena är det skräp, men inte för den
andra kanske. Jag till exempel skulle inte ha något
emot att gifta mig med en ordentlig flicka, och jag
skulle vara henne den trognaste man i världen. Jaha,
kamrat Maria Vasiljevna, världens lycka är kanske en
stor sak, men familjens, min lycka, är kanske ändå
större. Ni sade själv...
— Jag har inte sagt något. Det var bara ett
8. — Riw kin - B r i c k, 14 sovjetryska berättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
