Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 ALEXANDER JAKOVLEV
tid är sämre än männen. Och barn skulle jag ha —
små rosiga ungar... Ä, det är ingen idé att tänka på
det.,.
Jag kom hem. Mörkt i hela huset.
Var håller Maria Vasiljevna hus? undrade jag.
Kanske hon gått till någon av de sina! Nå ja!
Jag klandrade henne i tankarna. Gifta sig med en
sådan!... Direkt från teatern, utan att vänta på
slutet, och sedan rakt — nej, vet ni vad!
Värdinnan öppnade för mig. Hon fnyste förargad.
Jag vågade inte störa henne med några samtal. Men
jag hade stark lust att fråga efter Maria Vasiljevna.
Gick tyst in i mitt rum, på tåspetsarna, för att inte
bullra med skorna.
Plötsligt hörde jag från andra sidan väggen en
späd röst: i-ii-i... Som en myggas surr. Sedan
snyftningar och tunga suckar...
Ack, herre min skapare, hon var alltså hemma!
Gråter också. Där ser man en sådan kraftmänniska!
Vad skulle jag göra? Gå in till henne?
Jag funderade — det passade sig inte riktigt. Det
var inget att bry sig om för resten. Det är bra,
låt henne bara gråta ut, hon slutar nog snart.
Kvinnotårar är som vatten, har Shakespeare sagt — en
förståndig karl.
Inte heller jag hade det alltför bra — alltid ensam.
Ofta skar ensamheten djupt in i hjärtat på mig,
ändå så teg jag. Man måste kunna behärska sig.
Men det är ändå angenämt att känna sig starkare
än andra, än den där kvinnan till exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
