Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leonid Leonov: Handen i fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
LEONID LEONOV
De hade en lång natt framför sig, och gröten var
inte färdig. Jefim Suponjev hade utsetts av de andra
till kock för första natten. Han stökade i röken
och rörde om gröten med en gren. Man behövde inte
be Juda flera gånger, han drog fastare åt sin
kaukasiska svångrem och började berättelsen om handen
i fönstret.
Det var en iskall, sibirisk vinter. Man jagade oss
i .tåg från hav till hav. Det hände förra året. En
dag kom kommissarien:
— Gör nu slut på era kvinnoaffärer, de som har
några! I morgon bär det av från Vologodfälten*
Där borta vid havet hade en böld slagit ut — det
gällde nu att skära bort den...
Vårt batteri var blixtsnabbt. På morgonen —
vapnen fram, marsch, marsch till stationen i kylan. Vi
fick ensamma en egen, uppvärmd vagn. I främre
delen — hästarna, i den andra — vi, fyra kavallfr
rister. Karlar, verkligt utvalda. Då det gällde
kvinnor och sprit — riktiga överdängare. På stationen
höll tåget bara två dagar, och sen Jjar det av
genom snön.
Det var den 18 deqember, det minns jag som i
går. Vi var i bästa stämning. En liten kamin brann i
vagnen och utanför väggarna — snö, snö. Dagarna
var stormiga. På nätterna var det som om luften
knarrade ute på fälten. Det är klart, att kvinnor
upplivade våra soldatnätter. De tiggde:
— Ta med mig, ta med mig! Låt mig få fara med
till min man... För att hämta min bror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
