Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
ANDREJ PLATONOV
— Du vill veta, varför jag ringer? Jag förkortar
tiden med klockorna — sjunger visor...
— Sjung bara, sade Zachar Pavlovitj och
avlägsnade sig från byn.
På en kulle stod en liten stuga hoptryckt, utan
någon åkerjord. Det syntes, att någon hastigt gift
sig, grälat med fadern och flyttat hemifrån. Även
denna stuga stod tom — det var kusligt där inne.
En sak gladde Zachar Pavlovitj vid avskedet
ur stugans skorsten hade en solros vuxit upp. Den
var redan kraftig och böjde sitt mognande huvud
mot soluppgången.
Vägen var igenvuxen med torrt gräs, som var
täckt av tjockt damm. När Zachar Pavlovitj slog
sig ned för att röka ett tag, såg han en inbjudande
skog nere vid marken. Gräset var träden: en hel liten
levande värld med sina egna öden, sin värme och
rik tillgång på allt, de små ivrigt sysselsatta
varelserna fordra för sitt dagliga behov. Zachar
Pavlovitj såg länge på myrorna, grubblade ännu några
verst av sin väg på dem och tänkte slutligen: »Om
vi fått myrornas förstånd, så skulle vi kunnat ordna
vårt liv bättre. Dessa kryp har förmågan att skapa
ett kamratligt liv. Människan står långt efter den
lilla mästaren myran.»
Zachar Pavlovitj uppenbarade sig i utkanten av
staden, hyrde sig en källarskrubb hos en barnrik
snickare, som var änkling. Gick sedan hela dagen
omkring och grubblade: vad skulle han ta sig till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
