Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I
Olyckan skedde på bröllopet två veckor före
Po-krov, då säden redan var inbärgad och bara den
försenade potatisen fanns kvar på åkern.
Dagarna voro klara och ljumma. På morgonen
glänste allt av den tidiga höstdaggen, över fälten
utbredde sig långa spindelvävar, och i den friska
höstluften kändes en stark doft av den mörkbruna
potatisen och hampan.
Före dotterns giftermål gick Spiridon till sin
inhägnade åker för att se efter om det inte var tid att ta
upp potatisen. Han stod där en stund, såg sig
omkring med handen skuggande för ögonen och gick
hem med böjt huvud.
För en månad sedan hade dottern Ustinja sagt, att
hon tänkte gifta sig med smeden Parfens son —
en pionjär.
— Och var ska du ta pengarna ifrån till bröllopet?
frågade Spiridon utan att se på dottern.
— Vad för pengar? Hemgift behöver han inte,
och vi tänker inte gifta oss hos popen. Vi skriver
bara in oss, sade Ustinja vårdslöst, nästan i
förbigående, slängde med sin fläta och gick.
Hustrun Alena suckade, medan Spiridon i första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
