Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGITATIONSVAGNEN 229
råde, att han efter en tvåårig hungerperiod ännu
inte hunnit vänja sig att äta ordentligt. Om inte
kerubinsekreteraren så tydligt visat honom sin
högaktning, skulle vi helt och hållet glömt bort den
bräckliga mannen och på samma gång all politik.
De övriga fyra musikanterna underhöll sällskapet,
var och en på sitt enkla sätt.
Så satt vi där vid elden, ingen hade lust att sova,
det var inte något nöje att krypa in i vagnen, då
det var så skönt ute.
Skotten hade tystnat, kosacken lugnade sig också
och tog fram tobakspungen, rullade en cigarrett
och slog sig ner vid elden.
— Säg, kamrat, vilket auditorium räknar ni på i
Moltjanovka? frågade georgiern den magre. Ni ska
veta, att kosackerna är ett mycket listigt släkte.
Minst av allt kan man besegra dem genom
vältalighet. De är vana vid tal redan från barndomen,
de använder sig av en patetisk ton till och med,
då de pratar med varandra. Även de mest obildade pv
dem begagnar sig av alla möjliga allegorier och
liknelser. De mera bildades tal är så krystat och
högtravande, att jag själv ofta har svårt att förstå
det.
— Det är så sant så, blandade sig kosacken i
samtalet, de kan tala. Kosackernas tal är mycket
mera svarvat än popernas. Dem kan man inte prata
omkull.
— Vid agitation kan man inte lita på orden,
svarade den magre. Man måste fånga och rycka med sig
åhörarna, och det lyckas bäst genom nya medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
