Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 MARIETTA SJAGIN JAN
negativa polen. Materialet för agitationen, den
magnetiska polen, måste man i sådana fall vara själv och ens
nervsystem, och ju mer man ger av sig själv, desto
lättare rycker man med sig massan. Jag hade till
och med ofta tänkt på att vi alla scenens små
agitatorer: pajasar, clowner, komiker, tragiker är
ständiga offer i ordets egentliga betydelse. Vårt arbete
är en evig offertjänst. Hela ens styrka går åt, och
därför blir vi opersonliga, suddas ut, mjukna, blir
färglösa och går omkring med slappnade muskler.
Helt upptagen av mina tankar, som rörde upp en
massa minnen, gick också jag snart och lade mig.
Bakom skärmen gjorde vi i ordning en bädd åt
flickan och lade oss själva på bänkarna, fullt påklädda.
Genom fönstret lyste stora, skarpa stjärnor, så
skarpa, att de tycktes skära genom förhänget med
sina uddar. En fuktig nattvind blåste från dalsänkan.
Våra hästar, som lämnat dungen, rörde sig
utanför vagnen, sparkade med de sammanbundna benen
och skakade på huvudet, så att stora skuggor
hoppade på marken. Kusken tänkte inte ens på att
sova. Insvept i sin röck gick han av och an längs
dalsänkan med geväret på spänn och rullade sig då och
då en cigarrett.
Jag kastade mig länge oroligt på bänken, tills den
friska luften bedövade mig och jag somnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
