Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
MARIETTA SJAGIN JAN
— Tig, din hund! skrek officeren. Spetsa honom
på pålen!
Vet ni, vad det betyder? Det är en vanlig påle. Den
trängs in i ändtarmen. Jag såg, hur han sattes på
pålen, sköts in med sådan kraft, att inälvorna slets
sönder. Han vred sig i kramp, medan en stor, het
sol steg upp i öster, fåglarna sjöng och stäppen
vaknade f och bländande lyste vår agitationsvagn
där uppe med sina plakat och valspråk. Den stod
just vänd mot oss med den sidan, där den käcka
arbetaren svängde eldhammaren och visade mot den
strålande, femuddiga stjärnan.
Han, som vred sig på pålen, sàg stjärnan och
sträckte armarna mot vagnen och... jag ryser, när
jag tänker på det. Plötsligt började han tala med en
kraftig, övernaturlig röst, som om hans inälvor inte
slets sönder av pålen. Det var hans agitationstal.
Han sade:
— Leve arbetar- och bonderepubliken! Ni kommer
att förstå allt, ni kommer att gå med oss. I vagnen
finns det lit-te-ra-tur!! Ta vagnen!...
Ordet »vagn» skar som en kniv, så spänt bröt det
fram. Intrycket var överväldigande, övernaturligt.
Soldaterna stelnade bokstavligen till, några ryggade
tillbaks. Under våldsamma förbannelser sköt
officeren rakt i ansiktet på mannen, som agiterade från
pålen. Officeren blev utom sig och röt, att man
skulle sätta eld på vagnen.
Då fick jag se något alldeles otroligt. Ja, kära
vänner, soldaterna störtade till vagnen, strömmade
in i den, och må jag bli förbannad, om jag ljuger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
