Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Volkov: Undret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
MICHAIL VOLKOV
— Hans namn, det är ett svårt namn, mor lilla.
Det gör för resten detsamma — namnet är inte
viktigt, utan hans lära...
— Vad lärde han då?
— Arbeta, arbeta, arbeta och leva i vänskap.
— Det är riktigt, det är heliga ord. Man säger
ju, att gud fader själv sagt, att man ska arbeta i
sitt anletes svett.
— Ber du också till honom?
— Varför skulle jag inte göra det? Ikonerna är ju
till för att man ska be till dem... Just innan han
kom, bad jag helgonet, att det skulle låta stugan
stå till min död.
— Din stuga, ja, den liknar ett gammalt råtthål.
Men be, be, kära mor, han hjälper dig nog bättre
än alla de andra helgonen.
— Det är syndigt att skratta så där... så syndigt
så... akta sig, att man inte hänger upp honom med
tungan på en krok i den andra världen.
III
På hösten, då himlen som en våt hund ständigt
skakar av sig vätan och vinden tjuter om hjälp som
en fattig, blind stackare, blir livet outhärdligt i
stugan.
En gång, tidigt på morgonen, tycker gumman, att
en björn rullar sig på taket — det bultar och knakar.
Nu är det slut, tänker hon, stugan ramlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
