Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Volkov: Undret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
MICHAIL VOLKOV
— Varsågod, Fetinja, nu blir det skönt i din
gamla stuga...
Det nya helgonet hänger hon upp vid sidan om
frälsaren i stället för döparen.
Han bönhör genast, det där nya helgonet... han
står nog på god fot med gud fader.
IV
Den heliga kristusdagen porlar fram med isloss*
ningen. Det blir så småningom vår. Den gamla gör
som de andra — påskkakan blänker som en vit rulle
på bordet, och äggen lysa rött.
Fader Ivan kommer med vigvattnet.
— Fetinja, vilket palats du bor i nu!
— Det kunde jag aldrig ha drömt om, far lilla.
Gud har skickat mig hjälp på mina gamla dar... Det
är väl guds helgon, som bett för mig... men hans
heliga namn har jag, fattiga synderska, inte fått
reda på än.
— Sådant händer, sådant händer, Fetinja... Guds
vägar är underbara... hm... hm... Kristus är
uppstånden ...
Avbryter plötsligt och blir röd som en kokt kräfta.
— Vad har du tagit dig till, din fördömda häderska!
En kättare, en antikrist har du hängt bredvid de
heliga ikonerna... Kasta genast ut honom!
Popen stampar med foten likt en häst, som är
omsvärmad av flugor. Han tycks vilja sluka den
gamla med ögonen.
— En antikrist, far lilla?!... Bevara mig väl!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
