Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Klasser och institutioner. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
agrikulturella områdena bidrogo de på ett framstående sätt till
landets förkovran. Men trots det att de voro på god väg att
sammansmälta med den övriga befolkningen, kunde avund och religiös
ofördragsamhet icke lämna dem i fred; man kunde icke erkänna
dem som rätta och uppriktiga kristna, man såg med oblida ögon
på deras sedvänjor och deras säregenheter, och man pinade och
plågade dem genom småaktiga påbud och brutal förföljelse.
Medgivas måste också, att bland såväl moriskerna som de judiska kristna
i själva verket ett fasthängande vid den gamla tron ännu i hög grad
gjorde sig gällande.
Fyllda av harm reste sig så slutligen moriskerna år 1568. I två
år varade upproret, som visade sig svårt att kuva. År 1570 måste
moriskerna i sydligaste delen av landet giva spelet förlorat, lämna
Andalusien och draga till Afrika. Detta innebar för landet en förlust,
som gjorde sig i hög grad märkbar. Men fyra decennier senare satte
man kronan på verket genom att förjaga ur landet även den talrika
morisk-befolkning, som ännu fanns kvar i Valencia och i en del andra
provinser på den Pyreneiska halvön. Av missriktat trosnit och politisk
oklokhet gjorde sig Spanien på detta sätt av med över en halv million
duktiga och nyttiga innebyggare.
* * *
Vid sidan av all enhet utåt, för vilken även moriskernas förjagande
var ett uttryck, förefanns det, såsom redan förut nämnts, inom den
spanska nationen allt fortfarande betydande skiljaktigheter. De
båda konungarikena Kastilien och Aragonien höllo sig ännu på många
sätt vart för sig och hade exempelvis vartdera sina cortes; för att nu
icke tala om katalanerna med deras starkt utpräglade frihetssinne.
Denna regionalism — för att använda ett numera allmänt gängse
spanskt uttryck — kom till synes icke blott på det politiska området
utan även i fråga om folkliga sedvänjor och dylikt. Det fanns dock
två saker om vilka nian alltigenom var ense: kyrkan och
konungamakten.
»Man må ej» — heter det — »svika kungen, som befaller över oss,
eller påven, som lyser oss i bann.» (Härvid må emellertid anmärkas,
att den spanska regeringen av politiska skäl kunde, stödjande sig
på folkmeningen, vara uppstudsig nog mot påvestolen, enär den
förvisso själv även ville vara den katolska kyrkans väktare.) »Kungen
väger mera än ens eget blod» (= släkt). I dessa och liknande ordstäv
Unna vi uttryck för folkets hjärtelag. Regeringen kunde nog bli
kritiserad — och det långt kraftigare än man i allmänhet tror— men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
