Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Klasser och institutioner. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid en del fartyg i sjön, men skulle någon större expedition utrustas,
måste man i all hast vidtaga extraordinära åtgärder, avsluta kontrakt
med redare, till stor skada för sjöhandeln beslagtaga kofferdifartyg
o. s. v. Vissa tider lät man utbetala premier till personer som byggde
fartyg på över 300 tons, vilka eventuellt kunde komma till
användning i ett sjökrig. Härigenom blev man i stånd att vid vissa tillfällen
åstadkomma mycket betydande armador, exempelvis den berömda
»oövervinneliga» armadan på 131 fartyg, som år 1588 skulle ha
erövrat England, men i stället gick en så sorglig undergång till mötes.
Riddarna av de militära ordnarna (Sankt Jakobs m. fl.) voro
förpliktade till ett halvt års tjänstgöring till sjöss. Matroser fick man för
det mesta genom värvning, men galejorna, som utgjorde en del av
örlogsflottorna, roddes av slavar, det vill säga straffångar, moriska
och turkiska krigsfångar, renegater och allsköns slödder som »pressats»
till tjänst. En sjökrigsskola fanns sedan år 1576 i Sevilla, varest
därjämte anlagts ett kanongjuteri. Även flottan led mycket av de svåra
finansiella förhållandena.
Finanserna voro i det hela taget den spanska statens svagaste
punkt. Kejsar Karl hade varit Spanien en dyr kung, men icke desto
mindre betecknar hans sons regering en försämring i tillståndet, varvid
dock även bör tagas i betraktande, att denna regering tillträddes,
fördes och avslutades under ofta högst vanskliga förhållanden,
framkallade först och främst av de olyckliga krigen. Filip II, vilken, såsom
förut nämnts, personligen närmast var sparsamt anlagd samt därtill
fredsälskande, övertog en redan betydande statsskuld, och en stor
del av kronogodsen befann sig vid den tidpunkten i långivarnas
händer. Regeringen gjorde nu åtskilliga föga lyckade försök att hejda
misären; särskilt fördubblade man utförseltullen (almojarifazgo) och
höjde skatterna över lag. Men år 1575 förklarade kungen, att han icke
längre såg sig i stånd att fullgöra sina förpliktelser mot statens
kreditorer, vilket naturligtvis väckte stor förskräckelse överallt och
framkallade en mängd fallissemang, särskilt i Kastilien.
De viktigaste av de många skatterna och avgifterna voro, förutom
den redan nämnda »almojarifazgo», följande: »tercias reales» (en
krigsskatt från Alfons X:s tid, 2/9 av alla prästerliga tionden), »alcabala»
(från år 1342, 1/20 av all byteshandel och alla försäljningar, likaledes
ursprungligen en krigsskatt) — båda dessa skatter voro utarrenderade;
vidare den s. k. korstågsskatten (»renta de cruzada»), tionde från
varje pastorat till kampen mot de otrogna (denna tionde kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
