Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vardagsliv och sedvänjor. Fester och andlig kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inkvisitorns karmstol var placerad, än vidare ett altare samt mitt på
torget en för de dömda avsedd stor estrad, försedd med två
predikstolar och tvenne burliknande inrättningar, i vilka de skyldiga skulle
höra domen uppläsas.
Ceremonien började med att dominikanerna under natten höllo
vakt vid ett stort grönt kors, som, inhöljt i svart flor, planterats på
altaret. Klockan sju följande morgon infunno sig konungen och hovet
på platsen, och en timme senare drog en procession fram från
inkvisitionens palats (på vars fasad lästes på latin orden i Psaltarens 74:e
ps. v. 22: »Stå upp, Herre, och döm i din sak»; i nyare
bibelöversättningar äro orden återgivna sålunda: »Res dig, Elohim, och kämpa
för din sak»). Sammansättningen av denna procession har icke alltid
varit precis densamma; sålunda berättas, att det ibland hände, att
alguaciler och magistratspersoner gingo i spetsen för tåget. Oftast
synes processionen ha varit sammansätt sålunda: 1) 100 med lansar
och bössor beväpnade schåare (ganapanes), vilka buro det för bålen
erforderliga bränslet; 2) dominikanerna med ett vitt kors; 3)
domstolens standar, som hertigen av Medinaceli åtnjöt den Gudi
välbehagliga äran att bära; standaret var av röd damast samt visade på
ena sidan det spanska vapnet och på andra sidan ett grönt kors mellan
ett draget svärd och en olivkvist; 4) gränderna och inkvisitionens
extraordinära medhjälpare (»familiares»), män ur de högre klasserna,
vilka av hjärtans lust tjänade trons dyra sak; ibland var titeln
»familiar» endast en hederstitel, ej förenad med någon egentlig uppgift;
5) alla de anklagade, var och en med ett vaxljus i handen; 6)
inkvisitionens egentliga personal till häst; 7) storinkvisitorn, klädd i violett
och följd av sin livvakt.
Av de anklagade gingo de främst, som voro dömda till lättare straff,
barfota och barhuvade, iförda lärftsskjortor eller botskjortor
(san-benitos) med ett gult Andreaskors på bröst och rygg. Därefter följde
de som dömts till galärerna o. d.; vidare de, som sluppo undan från att
bli brända, men voro dömda att avrättas; de voro iklädda sanbenitosj
på vilka djävlar och eldslågor syntes målade, samt en på samma
sätt bemålad, en och en halv aln hög spetshuva. Därnäst följde de
som skulle lida döden på bålet. Flammande lågor voro målade på
deras sanbenitos, och var och en av dem ledsagades av två
rättstjänare och två munkar; åtskilliga av dem voro belagda med munkavle
och bundna. Sist buros pappbilder av sådana anklagade, som avlidit
före exekutionen, samt deras lik i kistor.
Sedan processionen framkommit till ort och ställe, intogo alla sina
platser, mässan lästes, storinkvisitorn tog ed av kungen själv och hela
församlingen, en dominikan predikade, domen kungjordes, varefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
