Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Litteratur och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huvudsakligast från hans ungdom härröra en del förträffliga,
endast i undantagsfall något utspekulerade lustspel (»kapp-och
värjstycken») med mycket invecklad intrig. Några av hans dramer äro
nationellt historiska — exempelvis den ypperliga »Alkalden i
Zalamea» — andra äro bibliska eller mytologiska. Vid de tillfällen då han,
såsom ofta är fallet, ger sig in på djupare problem — såsom
exempelvis i »Livet en dröm» — löser han eller åtminstone behandlar han
dem efter sin tids kyrkligt och socialt dogmatiska ståndpunkt. Också
är det Calderon som i egenskap av god spanjor schematiserat det
spanska heders- och lojalitetsbegrepp, vilket framträtt redan hos
tidigare dramatiker och delvis utformats av dem.
I det hela taget finns det hos Calderon onekligen en viss affektation,
vilken kommer till synes icke blott i gestaltningen av hans dramer utan
även i dessas lyrik; denna är praktfull nog, men har något konstlat
över sig och röjer märkbar påverkan av gongorismen. I fråga om
originalitet lämnar han ej sällan mycket övrigt att önska.
Understundom visar han en märkvärdig fördomsfrihet beträffande
utnyttjandet av hans föregångares andliga egendom, och det icke blott
i-fråga om själva ämnena utan också på det sättet att han plockar
ut hela scener ur deras arbeten. Detta gäller för övrigt även om Moreto
och kan i någon mån förklaras av det för den spanska teatern
ofrånkomliga förhållandet, att repertoaren ständigt måste växla på grund
därav att publiken glömde så snart.
För de praktfullt utstyrda föreställningar, som gåvos på de
tidigare omnämnda hovteatrarna, skrev Calderon en del festspel av ej
synnerligen högt poetiskt värde; de voro nära nog ett slags operor och
för övrigt inriktade på att låta dekorationsmålare och maskinmästare
få tillfälle att riktigt få visa vad de dugde till. Av större betydelse äro
hans »Autos sacramentales» (se nästföregående kapitel), vilka
mestadels härröra från hans senare år, då han icke längre ville skriva
världsliga stycken. De äro att betrakta såsom de märkligaste och mest
betydande religiösa eller snarare teologiska skådespel i sitt slag som
någonsin skrivits, och hur främmande diktformen än är för oss, kan
deras poesi dock ännu verka tilldragande.
* * *
Framemot år 1600 blomstrade en betydande spansk musikerskola.
Den har, vad kyrkomusiken angår, att uppvisa så stora namn som
Cristöbal de Morales (t 1553), som verkade i Rom, hade utgått från
den nederländska skolan och senare rönte stark påverkan från Palestrina;
Francisco Guerrero (1527—99), kapellmästare vid domkyrkan i Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
